Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 6 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag har dessutom betecknat dem som farliga narrar emedan genom
deras oupphörliga anhopning af kapital, som ligger utan nytta för dem, millioner
människolif gå till botten. 99 procent af mänskligheten lida brist på det
nödvändigaste och försmäkta, framsläpande ett eländigt lif, blott därför att dessa få
vansinniga parasiter hafva beröfvat dem frukten af deras arbete. 99 procent af
mänskligheten vistas i trånga rum, äro därjämte tvingade att inandas en förpestad
luft, som i grund förstör den starkaste fysik, under det ett litet fåtal vansinniga
besitta milslånga skogar och parker, som de kalla sin egendom och hvilka blott
tjäna till att jaga djur i, liksom narrarne själfva äro.
Blicka på denna af åren tryckta krympling, huru hans skrumpna kropp
darrar af köld, huru han utsträcker sin magra hand för att få en allmosa!
Tro icke att denne man alltid varit en krympling och i all sin tid bettlat;
han var i blomman af sin ungdom, stark, kraftig och full af hopp, men den
obevekliga tiggarstafven har förintat hans skönaste förhoppningar. Sina
ungdomsår har han tillbragt i nöd. Hans lön räckte knappt för det dagliga
brödet och så försvunna tidigt hans krafter, så att hans ärbetsköpare icke mera
hade användning för honom, och utbytte honom mot en ung, kraftig
människa, liksom han själf en gång varit. Nu tigger han om några öre; under de
tusentals kronor hari arbetat ihop under sin lefnad, af hans arbetsköpare
förslösas på paradhästar, lyxhundar, diamanter och smycken, öfverhufvud på
tillfredsställandet af sådant, som endast en vanvettig fantasi kan uttänka.
Först efter kl. 12 på natten begynner lifvet på vissa af våra bakgator,
och om Ni då passerar där förbi, skall Ni möta gräsliga figurer som göra
ett mera djuriskt än mänskligt intryck på Er.
Unga kvinnor som utbjuda sin kropp och sin dygd för en spottstyfver;
män, i hvars anletsdrag de vildaste lidelser afspegla sig. Deras sorgliga ödes
järnhand har inbränt på deras panna kännemärket: röfvare, mördare och
bandit, och en förbannelse tränger sig ovilkorligen öfver Era läppar, men —
tänk efter innan Ni förbannar. Förbannat vare systemet med mitt och ditt,
som störtat dessa människor i det djupaste elände, ty de äro offer för mitt
och ditt. Dessa unge män och kvinnor hafva kommit på »villovägar», därför
att de i sin tidiga ungdom prisgifvits åt ett lif fullt af lidande.
Under rättvist inrättade förhållanden hade dessa människor kunnat blifva
nyttiga medlemmar i samhället.
–– ––
Öppet bref till red. Hj. Branting från denna
revys utgifvare.
Herr Branting.
Tror ni, allvarsamt talat, att jag är köpt af ett konsortium kapitalister,
i afsikt att sprida fördärf för och öfver arbetarrörelsen; (ty det är ju det som
anses som det betecknande för Skarin-bladet.)
Tror ni det ej, ock ändock skrifver som ni gjort, då är ni en skurk.
Jag hoppas dock för er egen del, att ni tror det.
Men om äfven så är — något som, det erkänner jag villigt, skulle till
någon liten del ursäkta ert handlingssätt, — anser ni icke att, då ni så där
offentligt utkastar en sådan beskyllning, ni också borde ha anfört några bevis
därför! Ty icke kan ni väl hålla det för bevis, att jag uppträdt emot den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
