Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 6 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora kulturuppgift att vara samhällets pånyttfödare. Jag kan ej längre lugnt
åse det undermineringsarbete, som taktlösa socialdemokrater som bäst hålla
på att bedrifva mot socialismens väsen och mot Under Röd flaggs utgifvare,
hr Hinke Bergegren.
Ej anade jag, då jag för ett par år sedan hemkom från utlandet, ledsen
öfver allt hvad jag hört om lumpen ärelystnad och pärsonligt groll, som
börjat få insteg i de olika socialistiska lägren därute, och som i betänklig grad
förgiftar och motarbetar socialismens tvifvelsutan höga sak, att jag här inom
landet så snart skulle få, bekräftelse på, hvad jag yttrade i en uppsats om
anarkism, som stod införd i »Socialdemokraten» i okt. 1889.
Det gladde mig vid min hemkomst att se »Arbetets» kritiska position
gent emot »Socialdemokratens» då för tiden kritiklösa upptagande af nästan
allt, som smakade af tysk marxism och marxokrati. En märkbar bättring
inträdde efter hand med S. D.; det erkänner jag villigt. Men med Arbetet
har det däremot gått bakut. Det sista eklatanta beviset härför är för den
utom stående hr Danielssons vägran att införa hrr Nielsens, Wessels och
Westers lugna och för allmänheten helt säkert alldeles tillfyllestgörande
förklaring på hr Danielssons grava beskyllningar om oredlighet, som icke endast
träffade nämda herrar utan äfven respekten för socialismen. Hela affären
upplöste sig (såsom vi ha sett af förklaringen) i några få intetsägande
bagateller. Hvad hr D. på sista tiden presterat i Arb. — arbetarorganet —
vittnar oförtydbart om att hr D. råkat på afvägar icke blott med socialismen,
utan äfven med sig själf; — en bekännelse, som smärtar mig så mycket
mera, som mitt förtroende för hr D. har varit i bokstaflig mening gränslöst.
Nog borde hr Branting hålla sig för god att praktisera sitt till vana
blifna »notsystem» i S.-D., ett förfaringssätt, som mig veterligen hittills aldrig
någon betydande tidning låtit komma sig till last. När hr B. sätter sitt
märke under sina lindrigast sagt försåtliga noter i S.-D., så talar han icke i
tidningens namn, utan i sitt eget och handlar därför godtyckligt mot den
läsande allmänheten. Har hr B. något af vikt att andraga mot hr Bergegren,
samla då de anmärkningar ni kan ha att göra mot hr Bergegren och bemöt
honom i ordentliga artiklar; — det vore nobelt handlat och den gamle (forne)
Branting likt.
Efter allt hvad som passerat under senaste tider bland socialisterna
här i landet, gjorde arbetarne, som äro måna om sin kulturuppgift, säkerligen
rättast, om de togo sig tillvara för ledare eller chefer, det vill säga
auktoriteter, och endast skaffade sig rådgifvare med erfarenhet och intelligens.
Socialismen är dock väl till märkandes en kulturfråga och kan för den skull icke
lösas blott med materiella och ekonomiska medel. De bättre lottades
bildning, som arbetaren i allmänhet ännu saknar, om ock han i gengäld har
större praktisk erfarenhet, kan han icke undvara. Han skall därför söka sina
rådgifvare, hvar hälst de stå att finna. Men genom att endast hålla sig
rådgifvare, icke auktoriteter, bespar han socialismen den vidriga inblandningen
af maktlystna högdjur, ingen nämd och ingen glömd.
Stockholm den 12 april 1891.
G. H:son-Holmberg.
Ingen kurtis.
En af de största nu lefvande författare har, som allmänt är bekant,
mer eller mindre klart framstält det spörmålet: Är kvinnan värkligen värd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
