Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 6 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den upphöjda plats och den gloria man nu nästan allmänt omger henne
med? Men hvilket bemötande har denna författare rönt? Jo det, att det
finnes väl ingen kvinna som icke i tyggellöst raseri brutit löst öfver denna
»öfvermänniska» och hans »paradoxer.» Detta vore ju dock icke så mycket
att säga om, men hvad värre är större delen af det manliga släktet hafva
äfven som bålde riddare dragit i härnad, att försvara de »stackars förtryckta
kvinnorna.» Nu veta så väl kvinnorna som dessa deras riddare, som af
någon olycklig tillfällighet blifvit klädda i byxor, mycket väl att kvinnorna
icke äro mera förtryckta än den manliga delen af proletariatet (om
öfverklassen kan man ju helt naturligt icke tala då det är fråga om förtryck).
Men, antag nu att kvinnorna värkligen skulle vara förtryckta, hvilkens är då
felet? Är det månne männens? Hafva då icke den del af
mänskligheten, som kallas kvinnor, på samma tid uppträdt på vår jord som männen?
Hvarför hafva då icke äfven dessa kunnat taga tillbaka sina inträssen? Jo
helt enkelt — för att citera Strindberg — därför att de äro för lata. Alltid
finna de det bättre att skjuta männen framför sig och sedan, ifall
någonting har kunnat vinnas, framträda från sin undangömda plats för att skörda
frukterna af det nedlagda arbetet. Och detta hafva männen låtit sig nöja med
i den ädelmodiga tanken, att det är saligare att gifva än att taga — men
det är dummare.
Alltid har mannen ärligt och med öppet visir sökt tillkämpa sig de
fördelar han behöft, men huru är i detta fall förhållandet med kvinnan? Man
behöfver för att erhålla svar på denna fråga endast kasta en flyktig blick in
i historien och det skall snart visa sig, hvilken det faktiskt är som regerat
världen, hvilken som stiftat lagar och hvilken som till- och afsatt de styrande.
Officielt heter det nog, att detta varit männen, men detta endast
därför att kvinnan, sin fega natur likmätigt, funnit med sitt inträsse förenat,
att, under det hon kastat männen i brechen, själf bakom kulisserna sköta
de osynliga trådarne som leda det hela.
Det gifves ingenting absolut här i världen säger man, men ett är då
absolut och det är, att kvinnans list öfvergår mannens förstånd, åtminstone
då denna list kan användas i och för något för henne själf nyttigt, hvilket i
de flesta fall är det samma som för samhället i dess helhet skadligt.
Hvar är kvinnan? är en fråga, som fransmännen vid alla kinkiga fall
pläga framställa; och månne icke äfven denna fråga kan hafva sin tillämpning
hos oss. För att nu endast tänka på arbetarrörelsen, skall man finna, att vid
alla operationer, arbetarne sökt åstadkomma, hafva nästan de flesta misslyckats
och hvarför? Hafva de strandat på arbetsgifvarnes motstånd? Helt säkert
icke. Har arbetarnes egen tröghet varit orsaken. I de flesta fall tror jag
det icke. Försök att iakttaga dessa strider på närmare håll och I skolen
blifva förvissade om, att i nio fall bland tio har kvinnan stått som en
hämmande kraft bakom.
Ett svar på dessa beskyllningar ligger nog mycket nära till hands. Man
skall nog helt säker svara mig: Se, just därför skola vi med alla krafter söka
organisera de kvinliga arbetarna. För mig synes det dock tvifvelaktigt,
huruvida man mera energiskt än just det socialdemokratiska partiet redan gjort kan
värka på kvinnans organisation. För ej länge sedan har ju en komité af unga
energiska pärsoner tillsatts just för att värka i denna riktning, men hvad har
följden blifvit! Jo att bland strykerskor och sömmerskor värkligen bildats
fackföreningar, men hvilka föreningars första uppgift blef att arrangera en —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
