Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 7 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
makt. Men vi må komma i håg en sak: Tro icke på kommissionerna,
ty då komma vi icke längre än till en fattig skyddslagstiftningens stenar,
hvilka bourgeosien sedan bjuder arbetarne som ugnsvarmt bröd.
Har bourgeosien räckt oss en lillfingertopp, låt oss icke buga och
krusa för den lilla höfligheten, låt oss laga att vi få handen i fiendens
hår och strupe.
Låt oss därför icke protestera mot bourgeoisiens envishet och
hårdnackenhet, låt oss protestera mot denna klass själf. Och göra vi det,
då slippa vi hennes komitéer, tillsatta för att förhala afgörandet, då
befria vi henne kanske en dag från besväret att kalkulera protestens styrka
ute på gärdet, ty kalkyler bli öfverflödiga, när protesten blir så stark,
att bourgeosien själf blir öfverflödig.
Först och sist därföre:
Det är mot klassamhällei vi demonstrera.
–– ––
Det första vilkoret för likställighet.
målet för alla socialister utan undantag och utan hvilket hvarje vidare
framsteg är det renaste narrspel, är: att enhvar skall hafva sitt dagliga bröd. Att
tala till en hungrig om plikt, försakelse och spindelfina dygder är ingenting
annat än feghet. Den rike mannen har ingen rätt att predika moral för den fattige
Lazarus, som står utanför hans dörr. Ja, om det vore sannt, att de civiliserade
länderna icke frambringade tillräckligt med lifsmedel för alla, då kunde man
måhända säga, att i kraft af kampen för tillvaron brödet skulle förbehållas de
starkare, under det de svagare finge nöja sig med de smulor, som fölle från
fråssarnes bord. I en familj, där kärlek råder, äro icke förhållandena inrättade
efter en sådan ordning: tvärtom erhålla de små och lidande sitt i fullaste mått
och dock är det klart och tydligt, att en dyr tid gör de mäktiga än
mäktigare och skapar de dominerande brödmonopolisterna. Men är nu vårt
modärna samhälle försatt i ett sådant trångmål? Är det icke tvärtom — hvad
än den Malthusska siareblicken må ha för ett värde i framtiden — ett
obestridligt faktum, att i Europas och Amerikas civiliserade länder är totalsumman
af producerade, eller i utbyte mot fabrikat erhållna, lifsmedel mer än
tillräcklig för människornas uppehälle? Till och med under dyr tid brukade
spanmålsmagasinen öppnas blott för att låta hvar och en få sin tillfyllestgörande
andel. Trots slöseri, trots den oerhörda förlust som alla varor undergå genom
handterande och transporterande i varulager och magasin, gifves det alltid
tillräckliga förråd för att frikostigt bespisa världen. Och dock dö än i dag
människor af hunger! Och dock dräpa ännu alltjämt fäder sina barn,
emedan de ingenting hafva att ge sina små, som ropa efter bröd!
Må andra vända sina ögon från dessa skräckbilder; vi anarkister blicka
dem rätt i ansiktet och utforska deras orsak, och denna orsak är: jordens
monopolisering, att några få roffat till sig den jord, som tillhör alla.
Vi anarkister äro icke de enda som tala så; ropet på jordens socialisering
skallar så högt, att alla som icke med flit slå döförat till, kunna höra det.
Väldigt och snabbt utbreder sig denna idé, ty privategendomen i nuvarande
form har spelt ut sin rol, och historieskrifvarna betyga allestädes, att den gamla,
romerska staten icke är liktydig med evig rättvisa. Otvifvelaktigt vore det
fåfängt att hoppas, att jordinnehafvarne, som så till sägandes äro genomsyrade
af kast-anda, privilegier och arfstrumf, frivilligt skola återgifva åt alla den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
