Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 7 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brödgifvande åkertegen; de skola icke uppnå äran att hafva slutit sig till sina
medbröder som likar; men så snart gemensamhetstanken mognat — och dagligen
växer hon — sträfva de enskilda individerna fåfängt emot den samlade viljans
ström. Yxan sättes till roten på det mördande, giftiga Upasträdet.
Den odlade jorden skall ännu en gång blifva gemensam egendom; i
stället för att låta plöja den genom okunniga slafvar och beså den nästan
på måfå, såsom det nu sker, skall vetenskapen bispringa oss vid valet af
klimat, mark, brukningsmetoder, gödning och maskiner, och jordbruket skall
under ledning af en sådan försyn liksom bestå af mekaniska kombinationer
och kemiska operationer; endast att dess frukter icke skola gå förlorade för
arbetarne.
Flera så kallade barbariska folkstammar hafva sina områden såsom
gemensam egendom och så obetydliga de än må synas i våra ögon, i det
afseendet stå de dock före oss, att nöd ibland dem är någonting okänt. Äro
vi tilläfventyrs för känslolösa, för att hysa den åstundan att uppnå ett
samhälleligt tillstånd, som till civilisationens eröfringar foga dessa primitiva
folkstammars privilegier? Genom våra barns uppfostran kunna vi till en viss
utsträckning forma framtidens gestalt.
Så snart vi alla hafva bröd, komma vi att sträfva efter mera
likställighet i rättigheter; denna punkt skall då snart uppnås, ty en
människa, som icke mer behöfver buga sig för sina medmänniskor för att erhålla en gåfva,
är redan deras like. Likhet i lefnadsställning, något som alls icke är
otänkbart trots den mänskliga karaktärens olikhet, åstunda vi framför allt och
betrakta den som absolut nödvändig, då den gifver oss ett medel att bringa
till utväckling en sann offentlig moral. En människa kan blott vara sannt
moralisk, när hon är sin egen herre.
Från det ögonblick, då hon vaknar till förstånd om hvad som är rätt
och godt, skall hon själf styra sina bevekelsegrunder, skall i sitt samvete forska
efter orsaken till sina handlingar och skall rätt och slätt utföra dem utan att
hvarken frukta för straff eller vänta belöning. Och hennes vilja skall stärkas,
så snart hon ser andra människor, hvilka, liksom hon själf blott ledda af sin
egen vilja, följa samma riktning i sitt moraliska uppförande.
Ömsesidigt exempel skall snart bilda en samling dygderegler, som alla
utan möda kunna efterlefvas, under det moralen tager slut, så snart
befallningar, som på lagliga vägar komma till utförande, ersätta de pärsonliga
impulserna af samvetet. Däraf kommer hedna-apostelns ord; »Lagen föder
synden». Ja än mer, den är själf synden, emedan den, i stället för att vädja
till människans bättre sida, d. v. s. till hennes djärfva ursprung och originella
viljeyttring, vädjar till hennes sämsta, till fruktan för straff. Man talar ofta
om striden mellan rätt och plikt. Det är en tom fras: det ges ingen sådan
strid. Hvar och en, som försvarar sin egen rättighet, uppfyller på samma gång
äfven sin plikt gent emot sina medmänniskor.
Företrädesrätt, icke rätt, är pliktens motsats,
Élisée Reclus.
–– ––
Under lien.
»Och hanen gol andra gången». De utlofvade handlingar, som skulle
bevisa att utvisningen ur socialdemokratiska föreningen i Malmö icke skett af
politisk förföljelselusta, ha nu sett dagen i tidningen Arbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
