Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 8 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men nere på bjälklaget håller »pojkarne» på å kraka mellan bjälkarne
medan de äldre murarne hugger sten till listen. Man resonerar samtidigt om
aflöningen i lördags, om man fick »rätt te baks»; de va inte tid me de då.
»Hörru Persson du, du å ja ha ju arbeta lika länge den här aflöningen.
Lå mäj si: tolf dagar efter 7½ timme gör mäj 90 timmar; å så går de bort
en dag för bjälklaget å två för takstolarne å så fira vi te’ middan en dag
för snöväder å en eftermiddag för sand när byggmästarn hade kassafeber:
Det skulle bli åtta dar kvar, d. v. s. 60 timmar. Efter 28 öre skulle de bli
16,80. Eller hur? Styf förtjänst på 14 dar, hva? Men så fick ja bara
16,52. Hur fan kan de kom säj te?
Han ha väl draji åf för den timman du va bort me den där
tegelbärar’n te’ fältskär’n, han som slog di två fingren åf säj på bördan, som ramla ’
omkull.
Javisst fan du; de’ ä’ då förbanna mäj fräckt gjort också, de skulle han
allt ha lite skällning för..........om de inte vore vinter.....
Nu börjar man »sy» på listen åf hjärtans lust, lägger ut »bärlingar» å
bräder te platten å skriker: »opp me snöret», den som blir först färdig —- till
de andras förargelse.
Å d’ä då inte någe vanligt flängarbete de här heller. Opp å ner efter
bruk å tegel ett hundra gånger i timmen, slår hufvet i takstolarne iblan eller
stöter emot med slefven å tappar bruket. *
Snart ä första skorsten färdigmurad -— utan olycka. Å kamraterna titta
begärligt opp till den syndarn som fått de på sin lott å frågar, om han inte
ska bjuda på »kranskanna»? Sånt där börjar visserligen läggas bort nu för
tiden, men — en »dragnagel» skulle allt lätta kuraschet lite i de här vädret.
(Forts.)
–– ––
Arbetets värde.
Den tyska skalden Goethe efterlämnade ett värdelöst stycke papper,
hvarpå han skrifvit en dikt, och hans arfvingar erhöllo mer än 3,000 kronor
därför. Det är geni. — Rotschild skrifver ett par ord på en papperslapp
och den är värd 15 millioner kronor. Det är kapital, — Handtvärkaren
köper för 10 kronor materiel och gör däraf ett 90 kronor värdt ur. Det
är konst. — Köpmannen kommer öfver en artikel för 1 krona och säljer den
för 3. Det är handel. — Arbetaren gräfver, hugger, smider, murar, syr tolf
timmar om dagen och erhåller därför den vanliga daglönen af 1,50 till 2
kronor, ofta äfvene mindre. Det är arbete.
–– ––
Kolgrufvorna och deras arbetare.
af Karl Kautsky.
De sista tvänne årens industriella uppsving — som kanske redan då
detta läses aflösts af affärskris — har så tydligt visat, hvilken våldsam
industriell revolution värkställts sedan fransk-tyska kriget. Trots trycket af
affärernas stockning, ja i flere hänseenden gynnad däraf, har den kapitalistiska
storindustrien, ha maskinerna intagit en behärskande ställning i länder, hvarest
de dittills blott intagit ett anspråkslöst rum, och har oafbrutet inkräktat nya
grenar af produktionen. Och där de sedan fattat fast fot ha de särskilia
anläggningarne antagit allt mera jättelika dimensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
