Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 8 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med sådana förhållanden för ögonen kan man väl påstå, att ett allmänt
afbrott i kolproduktionen om ock blott för en månad, skulle skapa ett tillstånd,
värre än i medeltiden efter en missväxt, och än tillståndet i en belägrad stad.
Liksom i dessa fall skulle äfven i händelse, af brist på kol saknad af det
oumbärligaste inträda, men icke så småningom utan plötsligt och utan
möjlighet att på förhand förse sig. Och icke nog härmed!
Samma utväckling som värkar därhän att en stockning i kolproduktionen
gestaltar sig allt mera förhärjande, åstadkommer äfven samtidigt att
anledningarne till dessa stockningar förökas och förstärkas.
Motsatsen mellan proletariatet och kapitalistklassen blir, i allmänhet allt
skarpare; kapitalisternas traktan efter mervärde växer hvilket, trots att det
alltjämt stiger i förhållande till lönen, städse hotar att sjunka i förhållande
till kapitalsumman.
Arbetarklassens uppresning gent emot profiten växer, Därvid blir
industriens läge allt osäkrare; kriser och förlust hota inträssenterna, arbetslöshet
arbetarna; motsatserna skärpas därigenom, Anledningarna till stridigheter växa
och det ständiga krigstillståndet ökar förbittringen å båda sidor.
Denna utväckling försiggår med en inre nödvändighet; och det är ett
ödesdigert misstag att tro, att den en gång försvunna drömmen om
»harmonin mällan kapital och arbete» åter skulle kunna inpräglas hos arbetarna
genom polisbatonger. Ja, det lyckas icke ens att öfvertyga arbetarna om att
kapitalisterna endast mena dem väl. Och i allt vidsträcktare kretsar kommer
man till insikt om klassmotsatsen mällan kapital och arbete. Herrar
kapitalister och deras ombud förvåna sig öfver det plötsliga orkanlika uppsvinget i
arbetarrörelse sedan ett par, tre år. De kunna endast förklara det genom agitationen
af främmande »uppviglare». De dårarne! De tro att det är möjligt att
värkställa en kollossal, industriell revolution, att omhvälfva allt bestående i
ekonomiskt afseende och ändock förblifva stående på samma fläck både i socialt
och ekonomiskt afseende. Nej, I herrar det är en gång en naturlag i det
kapitalistiska produktionssystemet och det kommen I ej ifrån, att icke kunnen
I föröka Eder rikedom, utan att föröka Edra motståndare, proletariatet; icke
kunnen I föröka mängden af Edra arbetsslafvar utan att på samma gång öka
socialisternas leder.
Oafbrutet arbeta kapitalisterna på omstörtandet af det förefintliga
produktionssystemet; oafbrutet ruinera de handtvärk och
småbondeväldet; oafbrutet bemöda de sig om att på allt färre platser förena till massor förut
isolerade arbetare, att diciplinera dem, att hopsmälta dem till en enda
organisation. Och sedan förundra de sig öfver, att dessa massor en vacker dag
upptäcka, att deras inträsse blifvit ett annat, och att detta, står i skarp motsats
till arbetsgifvarnes, och att de tidigare metoder, som åsyftade deras väl, nu äro
alldeles otillräckliga; att deras nya inträssen fordra en enig organisation såväl
i arbetet som i kampen om arbetsvilkor. Så mogna de till, deltagande i den
allmänna arbetarrörelsen, och det behöfves blott en ringa stöt för att kasta
dem in i den.
Till dem, som nästan öfverallt i Österrike och Tyskland inträdt i den
allmänna arbetarrörelsen, kunna nu äfven räknas grufarbetarna, enkannerligen
kolgrufvearbetarna.
Grufarbetarna hafva hittills i allmänhet blott föga inträsserat sig för
arbetareklassens gemensamma sträfvanden. Visserligen är bergsbruket den
produktionsgren, som först lades under det kapitaliska vinstinträsset, men just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
