Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 8 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna omständighet torde hafva bidragit till att hos grufarbetarna fostra
benägenhet för afsöndring och konservatism. De erhöllo därigenom tidigt en
särskild ställning i förhållande till den arbetande befolkningen, och lagstiftning
samt regering hafva gjort sitt till för att bibehålla denna undantagsställning, i
det de utgåfvo särskilda bestämmelser för grufarbetarna, underkastade dem en
särskild ordningsstadga o. s. v. A andra sidan blef grufarbetaren betydande
på en tid, då skråväsendet stod på höjden af sin makt. Äfven grufarbetarna
voro uppfylda af den egendomliga skråandan och kunde desto lättare bibehålla
den, alldenstund den tekniska och ekonomiska revolution, som försiggått inom
bergshandteringen sedan sjuttonde århundradet, på intet sätt kan förliknas vid
den, som under denna period åstadkommit en omhvälfning inom de andra
stora produktionsgrenarna. Bergshandteringen hade redan i 17-de århundradet
nått en förvånansvärd höjd af teknik. Å andra sidan behöfver den ännu i
dag yrkesskicklige arbetare; maskinväsendets utväckling har sedan det 17-de
århundradet föga ändrat deras läge i jämförelse för andra arbetare. På
så sätt kunde skråandan hos dem bibehålla sig vida längre.
Slutligen gynnades grufarbetarnas konservatism och afsöndring genom
deras aflägsna läge från det politiska och sociala lifvets medelpunkter.
Betänker man vidare, att grufarbetarna genom besittningen af ett om än
obetydligt stycke mark voro fjättrade vid sin torfva, så kan man icke förundra sig
öfver, att arbetarrörelsen hittills hos dem icke kunnat fatta fast fot. Men nu
ha de äntligen vaknat, om icke alla tecken bedra; den jäsning som sedan
två år gripit Tysklands och Österrikes[1] grufarbetare torde icke vara någon
öfvergående företeelse, den torde denna gång därjämte icke utmynna i en ensidig
skråmässig särskild grufarbetarerörelse, utan i deras anslutning till den
allmänna socialistiska arbetarrörelsen.
Den revolution, som på de sista tjugo åren omhvälft Österrikes och
Tysklands industriella förhållanden, har icke häller lämnat grufarbetarnes
förhållanden obehörda. Framför allt har den fört därhän, att den ryckt
bergshandteringen in i storindustrien. Grufarbetarna kommo därigenom ur sitt
afsöndrade läge och lärde känna solidariteten i sina inträssen med hela
arbetarklassens.
Men på samma gång blir deras motsatta ställning till kapitalisterna allt
skarpare. Jämte de allmänna förhållanden, hvilka öfverallt fört till samma
resultat, värka hos bergsarbetarna några särkilda omständigheter, som
enkannerligen i kolgrufvedriften äro af betydenhet.
Numera måste man tränga allt djupare ned i jordens inre för att
erhålla de svarta diamanterna. Och denna process försiggår desto hastigare
ju snabbare det kapitalistiska produktionssystemet utväcklar sig, ju mer
efterfrågan på kol stiger. Ju längre ned på djupet man fortskrider, desto större
kapital erfordras för att möjliggöra grufdriften, kapital till malmens befordrande,
till ventilation och torrläggning af grufvorna o. s. v., desto större blir summan
af det i grufdriften nedlagda kapitalet. Ju större kapital som nedlägges i
maskiner och dylikt, desto större under äljes lika omständigheter begäret att
utsträcka arbetstiden. Ty maskinerna slitas antingen de äro i gång eller
icke; men blott om de tjäna produktionen, bibehålles deras värde,
öfverflyttat på produkten.
Ju större en fabrik är, desto större skada för fabrikanten om den måste
stå stilla. Ju mindre afbrott i arbetet, desto större profit; desto fortare blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
