Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 9 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strid, fullständig fientlighet dem emellan endast är till hela
förtryckarvärldens glädje.
*
I den, särskilt i Stockholm, på senare tid så lifligt debatterade
taktikfrågan, som nuturligtvis också var på tapeten, deltogo 36 af
kongressens 47 ombud. De gamla argumenten för och emot bröto sig
mot hvarandra. Oppositionen stod kraftigt i; ja, situationen måste ha
sett mycket hotande ut, eftersom den eljes politiske hr Branting vart så
mäkta förgrymmad, att han kunde fälla ett sådant yttrande som det, att
»är detta elitkåren af Sverges arbetare, kan vi gärna gå hem».
Så hette det när »ledarnes» vilja icke så alldeles bestämt tycktes
blifva lag.
Situationen räddades emellertid.
I kinkiga fall ha nämligen de svenska socialdemokratiska »ledarne»
tagit den förkättrade Bismarcks exempel. När det höll på att gå den
sluge statschefen emot, hotade han med att draga sig tillbaka till privat
-lifvet. Samma bedrägliga komedi spelas också alltemellan af de nämda
»ledarne», ja lades äfven ut som sluttrumf i taktikdebatten på kongressen.
Under diskussionen fick emellertid oppositionen veta, att den var
behäftad med den politiska mässlingen. Det var hr Danielssons ofelbara
mening. Själf sade han, att parlamentarismen är humbug; och tilläde:
»men vi måste gä humbugsvägen.»
Med anledning häraf beklagade en talare, att han hade den politiska
mässlingen, men prisade sig pä samma gång lycklig, att han undsluppit
— humbug sfeber. ■— —
Som andra medel till proletariatets frigörelse föreslogos allmän
strejk samt storstrejk. Angående den förra voro meningarna mycket
delade. Och naturligt är, att så länge man lurar massorna till valurnorna,
vill man icke gärna vara med om att slå ett slag, som — under den tid
det förberedes, hvartill kräfves ofantligt ihärdiga kraftansträngningar —
-alldeles stöter åt sidan allt slags samhällslappskrädderi, således också
den efterlängtade platsen i riksdagen.
Angående storstrejk fattades en ganska förträflig resolution. Dock
förklaras däri, att kongressen ej anser det politiskt klokt eller möjligt
att fastställa en bestämd tid när storstrejk skall tillgripas, utan mä
tidpunkten för den samma dikteras af därför lämpliga politiska och
ekonomiska situationer. -—■ I allmänna rösträttsresolutionen uppmanas
emellertid, i fall allmän rösträtt ej införes af 1893 års riksdag, att vidtaga
en förberedande agitation för igångsättande till sommaren i8<jj af en
storstrejk.
I den senare har man således erkänt (livad man förut sä kraftigt
protesterat emot) möjligheten af att agitera för och planlägga en storstrejk
till en något sä när bestämd tidpunkt. Kanske vill man en gång fä opp
ögonen för att något sådant också vore möjligt beträffande den
allmänna strejken. Fast det sker väl ej förr än man ser, att den kan tjäna
den parlamentariska vägen på ett eller annat sätt. Ty för det
bedrägeriet är man villig till allt. Men att ta i ett ordentligt tag för att söka
lyfta klass-samhället ur sadeln, det tycks man alldeles icke vara med om.
Ja, man t. o. m. ojar sig nästan lika ynkligt som storborgardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
