Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bal i ”Societeten”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammetsklädning, djupt urringad, samt med liljekonvaljer
ofvanpå en svart helperuk. Hon hade ytterst lifliga
gester, som i hennes ungdom hade ansetts graciösa
men nu togo sig nästan groteska ut.
»Lilla Eugenie är så difficile», brukade hon säga
till sina vänner. »Och det tycker jag hon gör rätt
i, jag kan als icke med flickor, som kasta sig i
armarna på den förste, bäste man, som anmäler sig.
Det har hon efter mig, jag gifte mig också sent.»
Men på tu man hand med dottern lät det på
annat sätt.
»Det är riktigt oförlåtligt med de många
naturliga fördelar du har — dina vackra drag, dina små
händer och fötter, dina smakfulla toaletter — att du
ändå ådrar dig så liten uppmärksamhet. Men det är
bara för att du har ett så förbaskadt tråkigt sätt —
en ung flicka skall skratta, prata och se vänlig och
glad ut.» Ofvanpå detta tog sig friherrinnan en duktig
pris snus.
En tid skrattade också Eugenie jämt, både i tid
och otid; och friherrinnan sade belåten: »Lilla Eugenie,
hon är så liflig och barnslig».
Men en vacker dag skrattade hon så bittert
öfver sig själf, att hon sedan återföll i den tråkiga
genren.
Arla kände Eugenie något litet förut; hon hade
träffat henne hos sin mor några gånger, då Eugenie
rådgjort med statsrådinnan angående några fattiga,
som hon lifligt intresserade sig för. Arla hade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
