Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bal i ”Societeten”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej, fröken är verkligen den strängaste kritiker
jag har hört», sade han och skrattade litet tillgjordt.
»Jag trodde, att då man sett så litet som fröken,
skulle man tvärtom — »
»Nej, pappa sade just, att det var emedan jag
sett så litet, som jag inte förstod att uppskatta hvad
jag såg. Man behöfver vänja sig vid det, sade han.
Och det tror jag också. Jag hade ju läst Romeo
och Julia flere gånger, och jag såg henne i min
fantasi så intagande — o, så förtjusande! Jag visste
hur hon skulle se ut i hvarenda scen — så ung och
skär — »
»Alldeles som fröken själf», hviskade löjtnanten
och såg upp på henne med sina milda, smältande
ögon, som han förstod att använda mycket väl.
Han förvånades öfver, att hon ej als rodnade
vid denna artighet, som dock troligtvis var en af de
första, hon fått mottaga. Hon kastade blott en flyktig
och litet förvånad blick på honom — ned på honom.
Hon var alldeles afgjordt för lång — det var ett stort
fel i hennes utseende.
»Förmodligen är det med artigheterna som med
den dramatiska konsten», tänkte han, smått förargad.
»Man behöfver vara van därvid för att veta att
värdera dem.»
Kort därefter var Arla åter tvungen att yttra
sig om teatern till en annan af sina kavaljerer, en
kammarherre med aristokratiska och stereotypa drag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
