Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bal i ”Societeten”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt ljusa och fullständigt intetsägande, men vackert
hvälfda ögon.
»Så eget att aldrig ha varit på teatern förr än
vid 17 år», sade han och vred sina långa, hängande
mustacher i det han med en elegant åtbörd sträckte
ut lillfingret. Han talade litet i näsan och i en
förnäm, långsläpig ton. »Det måtte då ha gjort ett
mycket starkt intryck på fröken?»
»Tvärtom. Jag hade ju alltid hört mamma säga,
att den sceniska konsten var den mest bedårande af
alla de sköna konsterna — och när jag gick till
teatern första gången, var jag riktigt rädd för att jag
skulle bli för mycket hänförd. Och så satt jag där
i stället hela kvällen så iskall och så oberörd, som
om — ja, som om jag hade sett några marionetter
dansa på tråd.»
»Hm! Hvem kunde ana, att fröken är en så
kritisk natur.»
»Nej, jag är tvärtom inte als kritisk. Alla mina
vänner bruka skratta åt mig för att jag är en sådan
entusiast, jag kan gråta åt ingenting — en vacker
vers, en melodi — men teatern! Och jag hade tänkt
mig det så stort!»
»Nå, fröken kommer nog att se saken på annat
sätt, när fröken blir litet mer van.»
»Det säger pappa också. Men jag vill inte bli
van. Jag vill inte så förlora mitt sunda omdöme,
att jag tycker att det som är osant och lumpet är
skön konst — jag vill inte komma till den punkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
