Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bal i ”Societeten”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra något bättre än jaga mig själf en kula genom
pannan.»
Han såg att dessa ord ej förfelade sin verkan.
Arla blef blek och sträckte instinktmessigt ut handen
emot honom.
»Tala inte så förfärligt», hviskade hon.
Den sista turen i kotiljongen slutade i det samma,
och det återstod blott en allmän dans, då hvarje
kavaljer förde sin egen dam. Utan att säga ett ord
slog Lagerskiöld armen om hennes lif och dansade
ut med henne. Hennes svaga motstånd tjänade till
ingenting, och på hennes framhviskade invändning:
»jag har ju sagt nej till alla andra», svarade han:
»men till mig kan ni icke säga nej, ty jag älskar er».
De slutade något före de andra, och han förde
henne in i kabinettet, som för ögonblicket var tomt.
De öfverblifna flickorna hade gått ut i salen för att
se på dansen.
»Jag älskar dig», upprepade han nu. »Du är
den enda, som jag någonsin älskat. Och om det
inte nästan vore en synd att binda en så ren, ung
tillvaro vid mitt mörka, förfelade lif, så skulle jag
falla på knä framför dig och säga: blif min räddande
ängel! Endast genom dig kan jag besegra de mörka
makter, som hittills beherskat mitt lif.»
Han gjorde emellertid ingen min af att verkligen
falla på knä, hvilket Arla nästan väntade. Hans
benkläder voro alt för trånga, och dessutom ville
han icke riskera att blifva sedd i en så narraktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
