Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bal i ”Societeten”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställning. Han föredrog att kasta sig ned i den lilla
soffan bredvid henne och draga henne till sig. Hon
gjorde ej strax något motstånd; hade han i denna
stund tagit henne i sina armar och burit henne bort
utan att hon visste hvart, skulle hon blott funnit det
helt naturligt. Hon hade endast en enda tanke —
att hon var hans, och att det ej fans något i verlden,
som kunde skilja dem åt.
Men detta varade blott några sekunder. Hon
blef plötsligt rädd för honom och ville slita sig lös,
och då han ändå sökte hålla henne kvar, flammade
det till något i hennes ögon, som kom honom att
släppa henne och resa sig upp med en vördnadsfull
bugning, då hon i det samma lemnade rummet.
Hon visade sig ej åter, förr än gästerna började
taga afsked, då hon efterskickades af sin mor och
kom in och stälde sig bredvid henne för att taga
alla i hand. Hon hade underliga flammor i ansigtet
och höll ögonen envist nedslagna.
Cecilia hade stannat kvar och dansat hela natten
och hade druckit porter och champagne mellan alla
danser och mycket vin vid supén för att hålla
krafterna uppe. Men efter kotiljongen öfverväldigades
hon dock af det nervösa anfall, som hon hoppats
kunna uppskjuta till sin hemkomst. Hon kom
händelsevis att skratta åt någon trivial kvickhet, som
hennes kavaljer sade till henne då han förde henne
från danssalen. Men då hon en gång börjat skratta
kunde hon icke vidare upphöra därmed. Hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
