Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bal i ”Societeten”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kavaljer, den blonde kammarherren, kände sig först
mycket smickrad, men äfven något förvånad öfver
att ha råkat säga något så roligt. Han upprepade
kvickheten inom sig för att kunna komma ihåg att
använda den vid ett annat tillfälle. Men Cecilias
skratt blef alt högljuddare; hon ansträngde sig för
att kväfva det. försökte säga något, men kunde ej få
fram ett ord. Slutligen började denna ovanliga och
högljudda munterhet att ådraga sig uppmärksamhet,
och kammarherren begynte känna sig generad, ja,
förargad, ty det såg ju nästan ut som om hon
skrattade på hans bekostnad.
Skrattet hade hörts ända in i salongen, der de
äldre damerna sutto; och nu visade sig i
dörröppningen en gammal dam, ytterst korpulent, med en hals
som liknade en hvit, ogräddad hvetebulla. Man
påstod, att hon låg med rått kött kring halsen om
nätterna för att bibehålla dess hvithet.
Silfvergrå små lockar lågo kokett ordnade fram
i pannan, och håret var mycket friseradt samt prydt
med skära, vajande plymer. Det var amiralinnan
Hornfeldt, Cecilias mor. Denna dam var känd för sin
bitande kvickhet och var alltid omgifven af unga
herrar, som voro roade af hennes konversation. Hon
spelade gärna kort och i förtroligare kretsar satt hon
alltid inne hos herrarne och rökte. Hon hade haft
flera äfventyr i sin ungdom och kunde än i dag tillåta
sig en förtrolighet med unga herrar, som väckte
mycken anstöt hos damerna. För öfrigt var hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
