Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bal i ”Societeten”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid moderns knä om kvällarna alt sedan hon var en
liten flicka. Alt detta föreföll henne nu så
främmande — det var inte längre hon själf, det var en
liten yngre syster, som brukade sitta där och bikta
för modern alla sina drömmar och alla sina små
sorger.
»Jag vill inte — jag kan inte läsa i kväll»,
sade hon.
Statsrådinnan lade igen boken, såg mildt och
sorgset på dottern och sade: »lägg det då på minnet,
mitt barn, att detta var följden af din första bal».
Arla sänkte hufvudet och gick långsamt ut ur
rummet. Modern lät henne gå, hon fann det bäst
att lemna henne åt sig själf, tils den häftigaste
sinnesrörelsen gifvit vika. Arla ville ej gå in i sitt rum,
emedan hon fruktade Gurlis prat, hon behöfde
nödvändigt vara ensam för att reda sina tankar. I
salongen träffade hon fadern.
»Är mamma i sängkammaren?» frågade han.
»Ja.»
»Är hon ensam? Sofva barnen?»
»Ja, mamma är ensam.»
»Godt. God natt, min unge.» Han kysste henne
på munnen och gick därefter in i sängkammaren.
Arla öppnade ett fönster i salongen för att få ut
den damuppfylda luften samt började gå af och an,
insvept i en stor sjal och njutande af det klara,
kalla vintermånskenet, som hemlighetsfullt hoppade
här och där på snön och lindade sig kring några af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
