Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bal i ”Societeten”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttryck af obeskrifligt förakt. »Tror du, att så’na där
pojkar skulle våga! Ph! Jag skulle ge dem en örfil,
det vore det enklaste sättet att affärda så’na
småpysar. Nej du, det är en matt, en verklig man —
en sådan, som hvilken flicka som hälst skulle afundas
mig.»
Hon var så vacker i detta ögonblick där hon
stod i sitt hvita linne, med de tindrande ögonen och
det stora håret som stod som ett mörkt moln kring
det rosiga, unga ansigtet, att det gick som ett stygn
igenom Arla, och en aning om sanningen gick upp
för henne.
»Det är väl inte möjligt att du menar — du
kan naturligtvis inte mena — honom — som du nyss
talade om — kapten Lagerskiöld?»
»Tänk om det ändå vore han!» utbrast Gurli,
som i sin triumf glömde sin hemlighetsfullhet. Arlas
vanliga blyga själfbeherskning öfvergaf henne helt
och hållet vid detta erkännande.
»Kapten Lagerskiöld har sagt till dig, att han
älskar dig!» ropade hon till med ett hvasst och
skärande ljud i stämman, så olikt hennes vanliga mjuka
tonfall. »O, hur skamligt, hur skamligt!»
Hon satte händerna för ansigtet och snyftade.
Gurli blef nästan rädd öfver hennes häftighet.
Hon måtte visst ha gjort något mycket farligt, då
Arla, som alltid var så lugn, tog så illa vid sig.
Hon smög sig, halft skamsen, halft skrämd, intill
systern och hviskade: »han har bara sagt det en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
