Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bal i ”Societeten”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gång. Det var i förgår och jag sprang strax ifrån
honom — jag tyckte det var så fånigt, så —»
»I förgår!» upprepade Arla och såg upp med
ängsliga, förvirrade ögon. »I förgår sade han till
dig, att han älskade dig?»
»Ja, om du bara inte blir så förskräckligt ledsen,
skall jag tala om för dig altsammans. Han brukade
ofta komma till kälkbacken på sista tiden, och då
gingo vi upp och ned i gångarna i Humlegården och
pratade, och när jag ville åka, hjälpte han mig att
få fart och drog min kälke upp för backen igen. I
början skojade jag bara med honom, men sedan
märkte jag, att han var riktigt kär — han kunde
se på mig långa stunder — och så som han ser
på en, det kan du inte tro! — Och så började han
i förgår att tala om, att jag hade så vackra ögon —
och så sade han, att en sådan liten glad solstråle
som jag skulle kunna lysa upp hela hans lif, och
att om han inte längre finge träffa mig, så visste
han inte hur han skulle bära sig åt —»
»Gurli!» utbrast Arla och fattade hårdt tag i
systerns arm. »Älskar du honom?»
Gurli kastade litet med ögonen och såg
förlägen ut.
»Jag tror det — jag har läst i romaner, som
Arvid haft hemma till låns från skolan — tala bara
inte om det för mamma — men jag har läst, att när
man är kär, har man alltid en sådan förskräcklig
hjärtklappning, när han kommer — och bara jag såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
