Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stor man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Maskineriet får icke ännu afstanna», mumlade
han. »Ännu ett år, åtminstone några månader måste
jag hålla ut — att just nu lägga mig på sjukbädden
— det är omöjligt»
Han gick till sitt skrifbord och framtog ur en
låda ett helt litet föremål. Med skälfvande händer
öppnade han den guldbroderade fracken och aftog
det stora blå serafimerbandet samt riktade det lilla
föremålet mot sitt bröst. Detta var öfvertäckt af
märken som af oräkneliga nålstygn. Med osäker
hand förde han nu den uddhvassa spetsen af en liten
spruta in under den sårade huden; ett ögonblick ännu
och lifvet böljade återvakna i detta döende ansigte.
Blicken tändes ånyo, de djupa vecken utjämnades, de
slappa dragen återfingo rörelse och spänstighet, och
han reste sig med en elastisk åtbörd från soffan, där
han sjunkit ned, rätade ut det hopsjunkna bröstet och
utbrast: »ännu är det ej förbi. Så länge giftet verkar
är jag räddad — jag kan då hoppas att ännu en tid
få fortsätta kampen — den gräsliga kampen».
Han skyndade nu att ordna sin drägt och kom
snart med lifliga steg in till sin hustru, som väntade
honom i en liten salong, rikt och varmt möblerad,
med dämpad belysning och mjuka, sammansmältande
färger. Hon föreföll betydligt yngre än han, hade
ungdomliga, nästan barnsliga åtbörder, späd, fin figur,
ljust, glänsande hår och en slät, mjäll hy, på hvilken
inga bekymmer någonsin satt en rynka.
Snart anlände gästerna, och då man fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
