Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stor man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
störta samman, det visste han ju. Det var detta som
beröfvade honom hälsa och sinnesfrid; det var detta
som ristat de djupa fårorna i hans ansigte. Endast
under opiirusets inflytande kunde han glömma sina
plågor, fysiska och moraliska, för att lida så mycket
förfärligare de stunder, då rusets verkningar började
slappas — såsom nu. Han vred sig i sin stol under
kvalfull ångest; svettdropparna stodo på hans panna
och ögonen glödde under sina djupa hvalf.
Hur många kvalfulla nätter hade han icke
tillbragt på detta sätt! Och dock måste han fortsätta
kampen. Han kunde icke, som så många andra
förtviflade, söka glömska för sina plågor i en själfvald
död. Nej, han måste tvärtom söka uppehålla lifvet
så länge som möjligt, ty han hoppades altjämt att
kunna reda ut sina trassliga affärer, innan döden skulle
öfverlemna honom på nåd och onåd åt efterverldens
dom. Dö som en förbrytare! Han! Nej, hällre lida,
om också marterna skulle mångdubblas, hällre – –
Han kunde ej beherska sig längre! Han sträckte
handen efter morfinflaskan, oaktadt han visste att han
borde spara detta fruktansvärda hjälpmedel till de
timmar, då han måste visa sig ute i verlden — han hade
redan länge varit försatt i den grymma nödvändigheten
att köpa sig hvarje lindring mot förfärliga kval —
lindringen i det fulla, öppna dagsljuset — kvalet i
ensamheten och mörkret. Det hade ej fordrats ringa
själfbeherskning för att genomföra detta konsekvent,
men han hade aldrig svigtat förr än nu — han sträckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
