Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stor man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En nästan ljudlös hviskning svarade henne: »Vill
du icke fortsätta att skrifva?»
Hon böjde blott hufvudet till bifall och satte sig
vid en liten pulpet, som var framflyttad till sängen.
Under den följande halftimmen hördes intet annat ljud
i det stora rummet än den sjukes hviskande stämma,
ledsagad af en pennas raspande mot papperet.
Hedvig skref med svällande hjärta. Det var sin
själfbiografi, grefven dikterade för henne. Tanken på
efterverldens dom öfver honom sysselsatte honom
oupphörligt, och han sökte nu att bedraga sig själf
och verlden, i det han på dödsbädden diktade om
sitt lif. Han var så van att skrifva äreminnen, att
det ej var honom svårt att också författa ett sådant
öfver sig själf.
Med hvilken stolthet hade ej hans dotter biträdt
honom i detta arbete! Hur kärleksfullt hon hade
lyssnat för att uppfånga hvarje framhviskadt ord, och
hur varmt hon hade beundrat den ädla
fosterlandskänsla, de i allo upphöjda tänkesätt, som framlyste
ur dessa en döendes bekännelser.
Men i dag ville pennan knappast lyda den
dikterande rösten. Medan denna skildrade ett lif fullt
af utmärkelse, stod för hennes inre syn den lilla
landtkyrkan med den fattiga befolkningen, som vägrat att
bedja för sin döende husbonde i och ett obeskrifligt
bittert förakt för all mänsklig storhet svälde i hennes
hjärta.
Grefvinnan önskade lifligt att hennes man skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
