Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stor man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sinnesstämning hvari hon nu befann sig; hon gick upp
på sitt eget rum, där hon satte sig vid fönstret och
försjönk i tankar.
Men hon fick ej länge vara ostörd. Excellensen
skickade bud efter henne.
Hon såg mycket blek ut, då hon kom in i
sjukrummet, och det kalla, halft föraktfulla drag kring
munnen, hvarmed hon i allmänhet mötte henne
likgiltiga personer, men som i faderns närhet brukade
smälta till ett uttryck af nästan svärmisk ömhet, hade
nu åter trädt fram med en viss pinsam skärpa. Det
var ett stort, präktigt gemak, som excellensen valt
till sitt sjukrum. Det var egentligen möbleradt till
salong, men man hade flyttat dit den stora sängen,
emedan rummet hade två fönster åt solsidan, och
excellensen ville hafva ljust och gladt omkring sig.
Inga nedrullade gardiner, ingen blek halfdager! de
gula sidengardinerna insläppte tvärtom solljuset med
full guldglans; hela rummet såg ut som prydt till fest.
Så mycket pinsammare intryck gjorde därför det
härjade ansigtet mot den hvita kudden; det hade
dödens blekhet, men ögonen brunno med orolig,
feberaktig glans. Slaganfallet hade lemnat hela den högra
sidan lam. Hjälplös som ett barn låg den store
mannen där, ur stånd att göra en rörelse utan andras
biträde.
»Hvad önskar pappa?» frågade Hedvig med en
viss torrhet i stämman, i det hon närmade sig
sängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
