Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stor man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mörkret därinne förskräckte henne. Hon böjde sig
ned öfver sängen; den sjuke låg med tillslutna ögon.
I ett ögonblick strömmade hela hennes gamla kärlek
och hängifvenhet tillbaka till hennes hjärta; hon kände
att hon gärna skulle offrat sina återstående lefnadsår,
om hon därmed kunnat köpa sin far ännu några år
att lefva — ett ädlare, värdigare lif. Hon tryckte
sakta en kyss på den bleka, vissnade handen, som
hängde ned öfver sängkanten. Den sjuke slog upp
sina ögon, men det var en nästan slocknad, hopplös
blick, som mötte hennes.
»Hur känner pappa sig1 nu?» hviskade hon.
De bleka läpparna rörde sig matt:
»Ingenting att minnas! — och ingenting att
hoppas!»
Det var icke längre en hviskning; det var ett
ljud så svagt som när ett litet blad faller till marken
för aftonvinden.
Därefter blef det dödstyst i det stora rummet.
Skuggorna insvepte det alt djupare; blott vid det
bortersta fönstret dröjde ännu en svag ljusstråle.
–––––
Svenska akademien firade åter sin högtidsdag.
Denna gång hade den att beklaga förlusten af en af
sina utmärktaste medlemmar, och trängseln bland
åhörarne var större än vanligt, då alla ville höra
minnestalet öfver den store mannen. Ty oaktadt nära ett
år hade gått sedan hans död var han dock ännu stor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
