Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stor man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slägtingar som voro måna om familjens heder hade
åtagit sig att reda ut hans affärer; ingenting kom i
dagen som kunde rubba hans anseende.
Visserligen råkade enkan i mycket knappa
omständigheter, men detta är ju ej så ovanligt med
fideikommissariers enkor. Och grefvinnan bar dessutom
sin förändrade ställning med ett så rörande behag.
Hon egnade sig nu såsom förut åt att göra godt;
hon hade nu ej mycket att gifva, men var en
verksam medlem i alla välgörenhetsinrättningar. Mild som
en barmhärtighetssyster kom hon i sin enkla svarta
drägt och betraktades hvar hon visade sig med ändå
större vördnad än under sin lyckas dagar.
Hon satt nu i högtidssalen bland de inbjudna
hedersgästerna, afstickande genom sin fullkomligt
flärdlösa sorgklädning mot de eleganta toaletterna omkring
sig; hon såg ännu lika ung och bra ut som förut,
kinden var lika slät och ögonen lika milda, ehuru skymda
af tårar. Bland alla den aflidnes slägtingar, som
talrikt infunnit sig, sökte man förgäfves ett mörkt,
markeradt ansigte, som framför andra borde funnits där.
»Hvar är dottern?» frågade man hviskande hvarandra.
»Hon syns aldrig numera», svarade några bättre
underrättade. »Hon har blifvit lite besynnerlig och
grubblande sedan faderns död och är riktigt folkskygg.»
Äreminnet öfver den aflidne var fullt af det
varmaste erkännande af alla hans förtjänster. Väl kunde
det icke i vältalighet jämföras med dem, som den
aflidne själf vid olika tillfällen hade författat, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
