Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖMD.
att göra långa, ensamma vandringar, oftast utom
staden, kom i dag händelsevis att gå åt kyrkogården
till. Han stannade, då han hörde studentsång vid en
graf, som tycktes vara nyss igenkastad, då den svarta
mullen låg obetäckt af snö. Han frågade en af de
kringstående, hvem som här var begrafven, och fick
till svar, att det var gamle gubben Rask, väl bekant
i Helsingfors såsom en af de sista veteranerna från
1809 års krig. Studenterna hade nu samlats vid hans
graf för att bringa honom en sista hyllning.
Hvilka minnen detta väckte. Holm hade varit
med om många liknande demonstrationer, där man
velat visa sin tillgifvenhet för det gamla fosterlandet,
och där känslan af det vågade eller åtminstone
ogrann-laga mot de nuvarande myndigheterna, som ett
sådant steg innebar, blott ytterligare höjde
feststämningen. Det var när man var ung; när man blef
litet äldre, lärde man sig fort att vara mer betänksam
och försiktig; men om man var mindre demonstrativ,
var man ej därför mindre varm för hvarje minne, som
sammanband det närvarande med det förflutna.
Men i dag var det ej blott unga studenter, som
trotsade grannlagenhetens och försiktighetens
fordringar; Holm började snart att bland de församlade
igenkänna flere af sina gamla kamrater.
Gamle Rask hade varit med och kämpat och
blödt i ledet vid de svenska brödernas sida för deras
gemensamma fosterland, han hade deltagit i de
härliga segrarna vid Lappo och Alavo, han hade blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
