Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sårad och tagits till fånga vid Wirta bro, och medan
han var i Ryssland i fångenskap hade hans hustru
och barn dött af svält hemma i stugan — hvarje
barn kände hans historia, och det var endast Holms
ytterliga isolering som kunde förklara, att han ej
hade hört talas om hans begrafning.
Det rörde sig något underligt inom honom. Att
han skulle stå där vid ett sådant tillfälle ej blott som
en främling, utan som en fiende — ja, nära nog som
en spion — det var i själfva verket så onaturligt, så
— ja, en spion 1 så skulle han säkert betraktas af de
unge, om de igenkände honom. Skulle han icke
tänkt det samma själf i deras ställe?
Sångföreningen hade, då Holm trädde ut ur den,
lidit en känbar förlust, ty den egde ingen första tenor
som kunde ens tillnärmelsevis ersätta honom. Men nu
fick sången plötsligt en oväntad förstärkning. Hvarifrån
kom den klockrena tenor, hvars höga toner trängde
igenom och svingade sig upp öfver alla de andra
stämmorna?
»O land, du tusen sjöars land,
Där sång och trohet byggt»,
klingade det i gripande toner fram genom den disiga
luften.
Hvarje hufvud vände sig om vid det oväntade
ljudet af en länge saknad stämma; men hur fort de alla
vände sig bort igen utan en min af igenkännande!
Vid sångens slutord hördes den första tenoren ej
längre:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
