Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och dess urgamla, svenska kultur mot de faror, som
hotade från det mäktiga tsarriket i öster. Hans tal
var ett själflförsvar för aftonens skoningslösa handling,
och den djupa smärta, som ännu vibrerade inom
honom, gaf en innerlighet och styrka åt hans ord, som
gjorde honom vältalig. Han kände själf och alla de
närvarande kände det också, att om i deras krets i
denna stund fans en enda mindre pålitlig person, så
var genom detta tal den ansedde vetenskapsmannens
framtid vid universitetet stängd. En högtidlig
stämning låg därför öfver församlingen. Den ene af deras
främste män hade nyss utvisats ur deras krets som
en förrädare; den andre höll måhända nu sitt
af-skedstal till dem.
Utanför i mörkret på gatan stod Holm, stödd
emot en lyktstolpe. Han hade flere gånger slagit
upp ögonen, men blott för att finna att han ingenting
såg, att det var svartaste natt omkring honom, att
det gnistrade och sprakade rundt omkring utan att
ändå sprida den minsta ljusstråle.
Men den kalla luften botade honom snart för
denna svindel. Nu såg han åter upp och det
glimmade till i hans ögon af ett nyfattadt beslut. Han
gick till Hoffmans järnbod och köpte sig en revolver.
Så fort han väl hade den i sin hand blef han lugnare.
Han lade den framför sig på bordet, då han kom hem,
och började räsonnera med sig själf.
»Ärelös — skymfad — lyst i bann!» sade han.
»Hur är det möjligt att lefva efter detta! Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
