Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändå, om jag tar lifvet af mig själf — skall icke
det vara att lägga en ny skymf till de andra —
det skulle ju vara att erkänna sig ha förtjänt att
bli så behandlad som i dag. Och har jag väl
förtjänt det? Är det rättvist att behandla mig som en
fosterlandsförrädare därför att jag förvaltar ett ämbete,
som är fullkomligt hederligt? Nej!»
Han steg upp och läste in revolvern i en
skrif-bordslåda.
»Endast den, som är dömd inför sin egen, inre
domstol, har rätt till förtviflan», sade han. »Jag skall
icke dö som en fosterlandsförrädare, då jag aldrig
varit det i mitt hjärta. Jag har ju min diktargåfva
— vilja de ej tillåta mig att tala till dem, skall jag
skrifva — ännu har jag ej sagt mitt fosterland mitt
sista ord.»
Han satte sig ned vid skrifbordet, tog papper
och penna och skref genast en dikt, som han ville
göra till ett förtviflans och förbittringens skri öfver
den orättvisa, hvarmed man behandlade, honom, det
förfärliga missförstånd hvarför han var utsatt. Men
förunderligt! lika glödande som hans känslor voro i
denna stund, lika färglös och kall blef hans dikt.
Han sade sig själf, att såret var för farskt, smärtan
vibrerade ännu för häftigt i hvarje nerv — men
längre fram, då glömskan började lägga en läkande
hinna däröfver — då dagens tilldragelser kommo på
tillräckligt afstånd från honom för att kunna
öfver-skådas, då —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
