Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Doktorns hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den fina handleden var alldeles röd däraf; hon höll
upp den för Selmer och sade: »Se, sel Så
behandlar man mig! Men drucken är jag inte!»
Hon gjorde framåt golfvet några famlande
rörelser, som på ett sorgligt sätt motsade hennes ord,
därefter sjönk hon ned på knä, sträckte med en
bevekande åtbörd händerna mot Selmer och utbrast:
»O, rädda mig! rädda mig, ni! Ni är ju också
läkare! Läkare bruka kunna hjälpa andra... fast inte
sina egna hustrur. Jag är så fruktansvärdt olycklig.
Det är inte af smak därför som jag dricker. .. utan
därför att jag måste ... måsté! En ond makt drifver
mig! Jag tycker, att jag förr skulle kunna taga
lif-vet af mig än låta bli att dricka. O, fins det ingen
hjälp?»
Selmer var djupt skakad. Han gick fram till
henne, fattade hennes händer och sökte resa henne
upp i det han sade: »Jo, jag tror för visso, att ni
kan räddas. Vi skola tala därom en annan dag».
Han ledde henne till dörren och hon följde
honom villigt med sänkta ögon. I det han öppnade
dörren för henne sade han: »Jag kommer igen i
morgon. Vill ni mottaga mig då?»
Hon såg ett ögonblick på honom med en
tacksam blick, därefter brast hon i gråt, satte händerna
för ansigtet och störtade ut ur rummet.
»Här tycks föreligga ett fall af fullt utbildad
dipsomani», sade Selmer enskildt till Nordenberg.
»Hvad använder du för medel för att kurera henne?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
