Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Doktorns hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ett hest klagande ljud; hon föll på knä vid
sängen och snyftade så våldsamt, så häjdlöst, som
endast den gör, hvilken genom ett förstördt nervsystem
förlorat alt herravälde öfver sig själf.
Doktorn hade varit på väg att vekna inför
hennes djupa sorg, men den öfverdrifna häftigheten i
hennes känsloutbrott verkade alltid frånstötande på
honom; han vände sig bort och lemnade rummet.
Följande morgon körde doktorns suflettvagn fram
till trappan, och barnjungfrun kom ned med lille
Rutger, som jublade högt öfver att han skulle fa resa
bort med sin pappa. Strax efter kom doktorn, ut;
han var dock ej i dag i lynne att besvara gossens
glada joller. Kort och skarpt afvisade han ett
sjukbud, som mötte honom på trappan, sprang upp i
vagnen, slog igen dörren och ropade till kusken:
»Till Y:s prestgård! Kör raskt!»
Vid ett fönster i öfra våningen satt doktorns unga
hustru och såg efter den bortrullande vagnen genom
den lilla springan vid sidan af den nedfälda
rullgardinen.
Det käraste, det enda hon egde i verlden,
hennes barn, hade tagits ifrån henne och hon skulle ej
se det vidare. Och hon hade låtit detta ske utan det
minsta motstånd, ty hon hade känt, att hon ej egde
rättighet att behålla sitt barn.
Timme efter timme gick och hon satt orörlig
kvar vid fönstret. Det hade kommit en domning öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
