Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Doktorns hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela hennes varelse, sådan, att det föreföll henne, som
skulle hon aldrig mer kunna resa sig från stolen, på
hvilken hon sjunkit ned, då hennes son fördes bort
ifrån henne — aldrig mer återvända till det rörliga,
verksamma lifvet — aldrig mer träda fram i
dagsljuset. Ensamheten och mörkret skulle hädanefter
passa bäst för henne — efter den gränslösa
förödmjukelse hon föregående afton lidit skulle hon aldrig
mer våga blicka någon människa in i ögonen. Ty
hon hade aldrig förr förnedrat sig så som då; hon
hade lefvat i ett exalteradt, onaturligt tillstånd natt
och dag under en lång, lång tid, men det hade aldrig
förr gått ända därhän, att hon förlorat alt herravälde
öfver sig själf. Först nu gick sanningen upp för
henne i hela sin fruktansvärda klarhet; hon var
hemfallen åt en af de laster, som mest förnedra
mänskligheten. Och hvilka bilder framkallade ej denna
tanke för hennes minne! Blott sjuttonårig hade hon
stått vid den förfärligaste sjukbädd. Hennes far, ung,
älskvärd, rikt begåfvad, hade dukat under för denna
fruktansvärda last, som hon nu visste sig hafva fått
i arf efter honom. De fasansfulla minnena från denna
sjukbädd togo lif och gestalt omkring henne;
öfver-gifven af sin man såg hon sig ohjälpligt hemfallen
åt de mörka makter, som ödelagt faderns lif. Och
— värre än alt annat — hennes barn skulle kanske
gå samma öde till mötes!
Hon vred händerna i vanmäktig förtviflan; hon
ropade om hjälp till den Gud, som hon icke längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
