Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Doktorns hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trodde på, men intet svar tycktes komma på hennes
böner.
Skymningen hade redan inbrutit, då Helena
väcktes ur sina drömmerier af en vagns rullande på
stenläggningen. Det var hennes man, som kom tillbaka
hem, sedan han lemnat bort deras barn. Huru många
gånger förr hade hon ej vakat långt inpå natten vid
det där fönstret, då hennes man varit borta på
sjukbesök. Under den första tiden de voro gifta hade
hon alltid vid ljudet af vagnen ilat utför trappan för
att slå sina armar om hans hals och hälsa honom
välkommen hem. Sedan, då hon började blifva
sjuklig och han begynte kallna, hade hon suttit kvar där
uppe och väntat under hopp och fruktan på att han
skulle komma upp och hälsa på henne. Under orön
för att han icke skulle komma hade hon lofvat sig
själf att ej plåga honom med att tala om sin
sjuklighet utan visa sig glad. och munter för att han
skulle kunna trifvas hos henne.
Och när han då slutligen kom och hon satt lutad
intill honom och kände hans armar om sitt lif — då
kom det öfver henné ett så oemotståndligt behof att
anförtro honom sina bekymmer, att beskrifva sina
sjukdomssymptom, som för henne, liksom för alla
nervsjuka, hade det djupaste intresse, och så blef han
otålig, kallsinnig, lemnade henne och sökte ej sedan
hennes sällskap på flere dagar. Och under de många
ensamma timmar hon brukade tillbringa med att sitta
och grubbla öfver sig själf, hade det så småningom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
