Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger, att ingen människa kan hjälpa den andra, utan
hvar och en måste kämpa sin egen strid?»
»Men du ser så blek och trött ut», sade han vekt
och strök ömt hennes kind. »Du tål inte vid så
mycket — hvarför skulle jag låta dig gå och såra
din fot mot vägens stenar, då jag har krafter att
bära dig.»
»Jag är inte så vek, som du tror», sade hon och
lade sin arm i hans, i det de gingo därifrån. De
gingo tysta öfver den stora gården, som nu var tom,
och kommo ned på Östra gatan, där ingen människa
syntes till.’ Han lade hennes arm på sin och drog
henne tätt intill sig i det de gingo framåt med ojämna
steg; men så småningom föll han i tankar, handen
sjönk ned och han började gå så fort att hon hade
svårt att följa med.
»Jag har ljugit för dig», sade han plötsligt och
släppte hennes arm samt stannade midt framför henne.
»Jag har lofvat ått skydda dig från lidande och
strider, att taga alla bördor från dig. Jag skall inte
hålla ord.»
»Det begär jag ju inte häller. Jag är ju beredd
att strida själf–»
»Men du. vet inte, hur svår striden kommer att
bli. Du vet inte, att jag långt ifrån att lätta den för
dig tvärtom skall göra den tyngre — du vet inte,
hur mycket jag kommer att fordra — måste fordra
— det är bäst att du träder tillbaka medan det ännu
är tid.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
