Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men det är inte ännu tid», sade hon med ett
svagt leende. »Det är redan för sent.»
»Det är således afgjordt, att du och jag skola
bli man och hustru? Är det så? Är det meningen
med hvad som tilldragit sig mellan oss i dag? Man
och hustru! vi båda. Jag, född och uppfostrad till
försakelser, lidanden, sorg och strider — du till lycka,
njutning, solljus och skönhet. Och just detta, som
jag älskar hos dig — ty jag älskar din verldslighet,
jag älskar dig sådan du där står i denna eleganta
drägt — med hela detta förfiningens behag, som
ligger öfver hela ditt väsende — och just detta måste
jag förkväfva, jag måste tvinga dig att afkläda dig
hela denna verldslifvets skepnad — jag måste beröfva
dig ditt lefnadsmod, ditt sinneslugn, din fria,
själfstän-diga personlighet — ett sådant våld måste jag begå
mot min egen hustru och mot det, som jag älskar mest
hos henne. — Nej, res som du ämnat, det är vida
bättre, och låt mig minnas dig sådan jag ser dig nu —
minnas dig sådan och älska detta minne, det vågar
jag göra — men behålla dig sådan i min närhet, det
kan jag ej.»
»Så förändra mig då, om du kan!» sade hon.
»Tro mig, jag begär inte bättre. Tärningen är
kastad och jag kan aldrig mer återvända till mitt
forna lif.»
»Förlåt mig då, om jag ej kan, ej får göra dig
lycklig», sade han och drog åter hennes arm under sin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
