Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då den ena ej längre förstod den andra, då den ene
var för sträng och fordrande, den andra för svag och
tviflande — han tänkte ej längre på att fråga
hvarför hon stod där i denna drägt, som så föga passade
i det enkla hemmet — han gick fram till henne och
tog hennes hand nästan med något af den blyghet,
han hade känt den där aftonen, då han skulle knäppa
hennes armband — han kysste handen, armen, och
smekte sedan med båda händerna det ljusa, glanslösa,
rika håret, som föll fritt öfver axlarna.
Ellinor mottog dessa smekningar alldeles passivt
och med en frånvarande min. Det var första gången
han såg henne likgiltig inför en ömhetsbetygelse af
honom, och han började slutligen märka att det
kommit något främmande i hennes väsende.
»Men hvad betyder egentligen alt detta?»
utbrast han och släppte hennes hand. »Hvarför har
du klädt dig som till en fest? Och hvarför–?»
»Det betyder att jag längtar!» utbrast hon med
lidelsefull häftighet. »Att jag längtar bort härifrån
— att jag är trött på själfförsakelse och strider — att
jag vill njuta äf lifvet, vill vara ung igen, vill vara
vacker, fri och lycklig!»
Hon räckte honom Teas bref och han ögnade
igenom det.
»Jag måste resa!» utropade hon. »Jag längtar
så, att jag förlorar förståndet om jag ej får komma
ut och andas litet ren luft. Jag känner det så, som
skulle jag kunna bryta alla band, kasta alt öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
