Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
järnvägskupén. Men kort efter det* tåget hade satt
sig i rörelse började det rycka och slita i gardinerna
för de öppna fönstren. Hon sträckte sig ut för att
fånga gardinen och kände då något vått på sin hand.
Strax därefter började det susa och prassla. Det
mörknade till, och nu — nu bröt det löst! Hvilken
härlig, vederkvickande skur! Hon tittade ut, den sista
skymten af staden var försvunnen, rundt omkring bara
skog och sjö, gräsmattor och träd, hvilkas grönska
liksom uppstod på nytt inför hennes ögon. Hon var
ensam i damkupén; hon reste sig upp, rätade ut
bröstet och drog ett djupt andetag. Gud ske lof,
den förfärliga tryckningen kring hjärtat hade gifvit
med sig; hon kände sig åter fri och ung och ilade
med snälltågsfart tillbaka till lifvet och lyckan.
Hvad Tea var vacker där hon stod på
ångbåtsbryggan och vinkade till systern, då ångbåten höll
på att lägga till. Solen hade något brynt hennes
ljusa hy men hade till ersättning gifvit den en
friskhet, som gjorde Ellinor riktigt godt att se, då hon i
tankarne jämförde den med sin egen, gulbleka farg.
Och det klädde henne verkligen mycket med
det utslagna håret; hade hon klippt det kortare eller
hade hon själf vuxit? Det var ju alldeles lagom långt
för att förträffligt uppbäras af hennes figur! Ja, hon
hade verkligen vuxit och hennes gestalt hade
utveck-lat sig till full kvinlig mognad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
