Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag sade dig det i går», svarade hon med
bort-vändt ansigte.
Han drog ihop ögonbrynen och blef mycket blek.
Häftiga ord kommo honom på läpparna, men
han beherskade sig, vände sig hastigt om och ville
gå tillbaka till sitt rum.
Hon gick fram till honom och lade bedjande sin
hand på hans axel samt tittade upp under slöjan
med fuktiga ögon.
»Förlåt mig om jag handlar orätt», sade hon.
»Men jag känner att jag måste bort. Din hand är
lite för stark för mig. Den leder mig så att jag
hindras att se min väg själf. Jag tror att jag bättre
skall förstå dig och hvad du fordrar, om jag kommer
bort från ditt omedelbara inflytande på en tid.»
Han kastade plötsligt sina armar om hennes lif
och drog henne våldsamt intill sig.
»Förstår du inte, att jag är rädd för att mista
dig?» utbrast han. »Tror du inte jag ser, att du
sakta men säkert glider undan från mig? Och tror
du inte jag känner det förfärliga däri, att jag hällre
skulle se dig affalla än gå förlorad för mig?»
»Jag skulle inte kunna lefva utan dig», sade hon
innerligt. »Men lifvet med dig är mer fordrande än
hvad som motsvarar mina krafter. Då jag kommer
tillbaka skall jag kanske vara starkare.»
Hon slet sig ur hans armar och skyndade ut och
upp i droskan, som väntade.
Det var med beklämdt hjärta hon steg upp i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
