Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansett mig söm en Guds profet, som ensam bland
tusende kallade blifvit utkorad att göra Guds gärning
på jorden. Ja, jag har gjort mig till mästare öfver
Gud, ty var icke han i sin människoskepnad
kärleken och mildheten själf, som utan ett ord af
förebråelse förlät den ångrande synderskan. — Och jag
— i stället för att lemna henne i Guds händer ville
jag i blind egenrättfärdighet själf räcka henne
frälsningens bägare. Och så har jag drifvit henne till
den största af alla synder — den enda synd, som
icke kan förlåtas — att häda Gud.»–
Då doktorn kom, fann han tillståndet betydligt
försätnradt och slutet nära, hvilket han meddelade
modern och systern.
Adrian hade inneslutit sig på sitt rum och bad
med lidelsefull häftighet, att han skulle få tillfälle att
godtgöra sitt fel, att hans hustru skulle återfå
medvetandet blott så lång stund, att han skulle hinna
tillhviska henne: »det är icke Gud, som är hård
och kärlekslös, det är jag själf, som varit det. Tag
tillbaka dina hädiska ord och fly till din frälsares
barmhertighet».
Hela den följande natten sutto de alla tre i tyst
sorg och väntade på det mörka, hemlighetsfulla,
oundvikliga, som närmade sig. De ansträngde sig till
det yttersta för att uppfatta hvad hon sade, ty hon
talade litet emellan, men de kunde blott höra enstaka
ord utan sammanhang.
Plötsligt kom dock en glimt af medvetande i
gdgren, Ur lifvet, I. ?:e uppl. 2q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
