Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes drag; hon såg på dem alla tre oeh nämde’
dem vid namn: »Mamma — Adrian — Tea» — och
därefter ännu en gång: »Adrian!» Hon faste nu
blicken klart och bestämdt på honom, det var som
om hela hennes forna jag hade återkommit i detta
ögonblick, det var alldeles hennes gamla blick, denna
klara, själfulla, vidöppna blick, som tycktes liksom
vilja forska i ett oändligt fjärran.
»Res mig upp!» sade hon. Han stödde henne
och hon satt ett ögonblick upprätt. Det långa, ljusa
håret böljade ned öfver kuddarna, feberrodnaden på
kinden dolde hur insjunken denna var — hon såg
bedrägligt ung och liffull ut i detta ögonblick och
munnen drog sig till och med till ett litet leende.
»Han kommer nog», hörde de henne nu säga,
högt och tydligt och med en liten uppmuntrande
böjning på hufvudet.
Detta var alt. Hvad hon härnäst sade kunde
de ej längre uppfatta; ett töcken lade sig åter öfver
blicken och hon föll tungt tillbaka i bädden.
Det hade varit som en uppenbarelse; det
besjälade uttrycket i ögonen, de klart och tydligt uttalade
orden. Ack, vågade han blott tro, att dessa ord
inneburo, hvad han så brinnande hade längtat efter
att få höra. Men det hade snarare förefallit som om
hon sagt dem, drifven af ett dunkelt medvetande
om att hon förut yttrat något, som bedröfvat dem.
Fram mot morgonen började dödsarbetet.
Då doktorn kom, fann han alla de anhöriga på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
