Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina kalkar, förrän de öppnade dem igen, foglarne
upphörde knapt att sjunga hela dygnet om, alt i
naturen sade: skynda, väx, blomstra, sjung, lef och njut!
nu är lifvets fullhet, årets bästa tid, men
midsommardagarne äro ej många — snart kommer hösten och
innan dess måste du ha vecklat ut alla dina blad,
lilla blomma — du måste ha slutat alla dina sånger,
lilla fogel, och vunnit dig en maka och byggt ditt
bo, ty försummar du den rätta tiden, blir du sedan
stående där med halfutslagna blad, stackars blomma
— du får resa hem igen till ditt land i södern, lilla
flyttfogel, när hösten kommer, utan att medföra maka
och ungar, och de andra skola håna dig och säga:
»hur har du användt din tid? Hvad gjorde du,
medan vi byggde vårt bo och kläckte våra ungar?» —
Sådant ungefär var hufvudinnehållet af den dikt, hon
skulle velat skrifva; men hon kunde ej finna uttryck
för sin stämning annat än i följande rader:
I sommardagar, vid midsommartid,
Så doftande, skön och blid,
Af värme ljuf, berusande, öm
Står skogen fyld. En sommarnattsdröm,
Som smyger på dig, smekande, mild,
Ej kunde skapa ljufvare bild.
I skär och hvit och grönskande skrud
Med fur’n till pell Linnæan står brud,
Så doftande, blyg och blid,
I sommardagar, vid midsommartid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
