Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvem som hälst, att en fin fröken som du inte är
bättre än hvilken fiskarjänta som hälst här på trakten.
Och håller du dig inte själf för bättre än en af dem,
skall du inte häller bli bättre behandlad.»
Han höjde sin knutna hand mot henne, färdig
att slå henne till jorden. Hon greps af namnlös
skräck och sprang undan med ett skrik.
Han skrattade.
»Feg är du med», sade han. »Det hör till.»
Hon beherskade sig och återvann sin värdighet
som förnäm dam och som kvinna.
»Det är för vilddjuret hos dig jag är rädd»,
sade hon. »Men jag är icke rädd att dö. Om du
vill, så tag mig på dina armar igen och bär mig ut
på klipphällen — jag skall sluta ögonen och skall
inte ropa på hjälp. Bestäm dig bara fort, båten
landar strax!»
Hon betraktade honom med stora, allvarsamma
ögon. Hon såg den strid, som utkämpades inom
honom, och hon väntade med ett underligt, iskallt
lugn på hans beslut.
Så stodo de flera minuter midt emot hvarandra,
han med armarna korslagda och hufvudet nedsjunket
mellan axlarna, under det svetten badade hans panna.
»Jag kan inte», utbrast han slutligen. »Mördare
och själfspilling — nej, så långt har det ändå inte
kommit med mig.»
Och med en plötslig öfvergång drog han henne
intill sig, lindade med en nästan kvinlig åtbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
