Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
armarna kring hennes hals, lutade sin panna mot hennes
kind och bröt ut i en snyftning.
Aurore sköt honom häftigt ifrån sig.
»Nej, skymfa mig, jag tycker bättre om det —
jag förtjänar det. O, det är uselt att ej hafva mod
att vara trogen och sann.»
Båten landade nu, och två män sprungo upp på
bryggan. Utan att vända på hufvudet gick Aurore
med vacklande och osäkra steg ned och satte sig
i aktern. Båten lade genast ut, Aurore såg ej åt
land, hennes blickar följde vågorna, som i långa
dyningar rullade mot båten och kom den att kränga
på ett så obehagligt sätt, helt olikt dess lätta
dans öfver böljorna på bortvägen i den begynnande
stormen.
Ja, stormen, den var som lidelsen, som dragit
fram öfver hennes lif — en lidelse, just sådan som
hon alltid drömt den — men nu hade den blott
lemnat efter sig dessa långa, suckande dyningar —
hela vattenytan skälfde ännu efter det våldsamma
upproret — och i hennes inre darrade äfven stormens
efterdyningar med ångestfull bäfvan för den långa,
hopplösa stiltje, som nu skulle komma.
Då de närmade sig land, greps hon af en stark
ångest. Hon hade en förnimmelse af att torra,
kvafva luftströmmar slogo emot henne från land och
förtogo hafsvindens friskhet. De långsamma
rullningarna och den mojnande vinden angrepo henne
starkt och hon fick ett häftigt utbrott af sjösjuka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
