Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Osedd skall vår kärlek blomma
Lik en blåklint, skyld i säden.»
Det undgick ej Gripenfeldt, att Aurore var
förströdd, och den påfallande förändring hennes utseende
undergått, sedan han såg henne sist, oroade honom
såsom något främmande och oförstådt. Det hade
kommit något så egendomligt besjäladt i hela hennes
uttryck. Färgen kom och gick, såsom den aldrig
brukat göra förr, ögonen fingo lätt ett frånvarande
uttryck, som om de skådat någonting långt borta
i fjärran, alla ansigtets linier hade blifvit så rörliga
och känsliga, läpparna hade en viss, nästan omärklig
skälfning. Hon var underbart vacker, men denna
nya, främmande skönhet, som kommit öfver henne,
irriterade honom såsom en personlig förolämpning.
Hvad hade hon väl upplefvat som kunnat förändra
henne så?
Han frågade, om några främmande gästat
Björkhamra under sommaren. Underrättelsen, att de lefvat
där i fullkomlig enslighet tillfredsstälde honom dock
ej. Något hade händt, det var säkert Hans cynism
ledde hans misstankar på de rätta spåren.
»Hurudan var den där fyrvaktaren, som fröken
gästat?» frågade han plötsligt.
Frågan kom oväntadt och Aurore hade svårt
att beherska sin sinnesrörelse.
»Fyrvaktaren?» upprepade hon och strök upp de
långa handskarna, som ville falla ned. »Hurudan
han var — det tog jag verkligen ingen notis om.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 18:34:12 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urlifvet/2/0049.html
