Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag mins inte mer än ett ögonblick i mitt
lif, som kan jämföras med dem, då jag stod och
väntade på att komma ut och se julgranen», sade
han.
»Skall jag försöka gissa hvilket det var», frågade
moster Ava leende.
»Ah!» sade han, »det behöfs inte. Jag talar alt
för gärna om det igen — hur ofta som hälst Jag
stod i salongen, där bröllopsljusen brunno och
gästerna voro samlade — men jag hvarken hörde eller
såg någonting. Svärmor hade just gått in i hennes
rum för att hämta henne — jag såg på den slutna
dörren och visste att därinnanför stod hon så
snö-hvit och ren — kanske litet rädd och blyg, men
ännu mycket mera glad. Ack, jag har intet fördrag
med all var pessimism och all vår ‘Weltschmerz’»,
utbröt han. »Att påstå, att lifvet är bara sorg och
strid, då det eger sådana stunder.» Han slog med
en viss éclat upp båda dörrarna till förmaket,
väntande att få se barnen stå och trängas vid dörren
för att hufvudstupa komma störtande ut i ljusskenet.
Men ingalunda — de stodo uppradade kring
väg-varna, alldeles som stort folk på en supé, förlägna,
högtidliga och konstlade. Sedan de fått bilda ring
kring granen och dansen kommit i gång, blefvo de
litet lifligare, men någon riktigt munter stämning blef
det dock icke.
»Det är bäst vi börja med lotteriet med det
samma», sade doktorn. »De vänta nu med en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
