Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vissheten att han skulle nödgas lemna henne så
snart hade också verkligen kommit honom att
förändra sitt sätt emot henne. Hon skulle ju snart stå
där ensam och brottas med lifvet — denna, tanke
skar honom alt djupare i hjärtat för hvarje gång
han egnade henne en af de ömma omsorger, som
hon fordrade och behöfde af honom. Han ville
försöka vänja henne vid att. lita på sig själf och
stödja sig själf, detta var ju så mycket
nödvändigare, då hon snart skulle få ett annat väsende att
stödja.
En natt hade han haft ett svårare anfall än
vanligt. Följande dag kunde han ej taga emot någon,
utan låg på sin soffa större delen af dagen med
slutna ögon, likväl utan att sofva.
Ett slags dof resignation hade med den starka
afmattningen kommit öfver honom — icke en villig,
förtröstansfull resignation utan en hopplös
underkastelse under det oundvikliga.
Litet emellan vände dock hans tankar tillbaka
till hans far och mor. Han hade stått vid bådas
dödsbäddar, och hans religiösa tro hade länge efteråt
värmts af det ljus, som utgått från dem. Hans far
hade brutits plötsligt, liksom han själf. Han hade
lemnat enka och sex barn utan medel till uppehälle
— han kunde väl haft anledning att uppresa sig mot
det öde, som ryckte honom bort så tidigt. Men
tvärtom — icke ett tvifvel, icke en klagan — lof
-och pris på läpparna och i hjärtat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
