Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håller fåst vid hvad man har, emedan den synliga
verlden är alt — andens lif intet. Och detta Oaktadt
man bekänner en religion, som betraktar jordelifvet
som en kort episod i evigheten.
»Jag har aldrig tviflat på Guds ord», 6ade den
gamla fröken, förskräckt. »Någon fritänkare har jag
visst aldrig varit — Gud bevare mig därifrån.»
»Fritänkare!» inföll han strängt — han skulle
varit mildare, om det ej framför alt varit sig själf
han tog i upptuktelse. »Hur mycket bättre är det
inte i alla fall att vara en fritänkare, som söker
arbeta sig själf ut till frihet, än att gå och sofva i en
ärfd religion, som icke duger att d© på. Vore vi
verkligen kristna, som vi gifva oss ut för, så vore
det väl inte svårt att böja oss. Om vi verkligen
trodde, att det fins en kärleksrik Gud, som leder
våra öden — att det fins en högre vishet, som vårt
ofullkomligt inrättade öga ej kan se–»
»Jag försäkrar doktorn att jag tror det»,
bedyrade ångestfullt den sjuka.
»Låt oss då försöka att dö på denna tro», sade
han och reste sig.
Då han köm tillbaka hem, var han mycket matt
och lade sig på soffan. Nina satte sig hos honom
och han såg att hon var förgråten.
»Lofva att inte bli ledsen!» sade hon, »men jag
har något på hjärtat, som jag måste tala med dig
om — jag kan inte längre gå och bära på det
ensam.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
