Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prosten försvann nu ett Ögonblick i sitt rum,
kom tillbaka iklädd kappa och krage samt hållande
i händerna den kyrkan tillhöriga, tunga guldkronan,
som brukade bäras af församlingens bondbrudar. Han
satte den högtidligt på Alfhilds hufvud och gaf sin
syster ett tecken att komma och hjälpa henne att
fästa den. Faster Malla hade klädt många brudar,
men hon var nästan medvetslös af sinnesrörelse, då
hon nu fäste kronan på Alfhild. Hon kunde dock
ej riktigt få ur sitt hufvud att det hela var en dröm
eller ett opassande skämt.
Det hade ej varit meningen att Alfhild skulle
vigas med guldkrona, då den ansågs alt för tung för
henne, men myrtenkronan var naturligtvis ej bunden
ännu.
Där stod hon nu med detta jungfrulighetens
sekelgamla hederstecken öfver pannan, hufvudet böjde
sig litet under kronans tyngd, och hon såg ut som
en liten flicka, som på lek klädt ut sig till någon
sagans prinsessa. Hon smålog också halft
skälmaktigt, halft förläget öfver att bära denna prydnad,
som hon så ofta med vördnad betraktat. Detta var
ändå roligare än att höra sitt namn läsas upp i
kyrkan!
Sten syntes långt mer gripen af ögonblickets
betydelse. Han var blek och tryckte med stor
innerlighet hennes hand, under det den gamle fadern
med en förfärligt falsk patos, som dock
genombäf-vades af en sann och varm känsla, gråtande och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
