Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ah — tala om mörker en så vacker
sommarnatt. Kom bara — jag hittar vägen.»
Nu var hon hvarken sömnig eller trött längre.
Snafvande, klättrande, än hoppande än krypande
arbetade de sig fram genom skogens mörka snår och
på den steniga, ojämna stigen. Ansträngningen att
taga sig fram hade alldeles ryckt honom ur hans
erotiska stämning såväl som från hans
beskyddaretankar. Hon redde sig minsann själf så präktigt och
han iakttog noga att följa hennes fotspår så tätt som
möjligt för att ej förlora vägen.
. Men då de lyckligt och väl kommit ut ur
skogen och åter gingo vid hvarandras sida, lade Alfhild
plötsligt sin ena arm kring hans. hals.
»Ack, hvad det är roligt att gå så här med dig»,
sade hon. »Hur många gånger har jag inte önskat
att jag skulle fa gå’ut med dig ensam en sådan här
vacker afton. Men det fick jag naturligtvis inte för
faster. Hvad det är lustigt att vi nu få gå
tillsammans hur länge vi vill — och ingen sitter uppe och
väntar på oss!»
Då de gingo öfver gården därhemma, sågo de
att det dock lyste i fasterns fönster.
»Åh — jag kunde nog tänka det ändå, att faster
inte skulle gå och lägga sig när jag var ute. Hvad
är klockan?»
»Tolf.»
»Tolf! Nej men Sten! Hvad skall faster säga!»
»Om att du går ut med din man!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
