Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, men det är lustigt — medge det! Jag kan
als inte få i mitt hufvud att någonting är förändradt
sedan i går. Och i går afton fick jag mycket
ban-nor af faster, för att vi togo godnatt på samma gång
och gingo tillsammans’ upp för vindstrappan.»
Porten var läst och faster kom själf och öppnade.
»Söta faster — förlåt!» sade Alfhild och kastade
sig smeksamt i hennes famn, tydligen rädd för bannor.
»Men hvarför skulle faster göra sig besvär och
sitta uppe?» sade Sten i en ton som ej uttryckte
någon synnerlig tacksamhet för denna uppmärksamhet.
»Tror ni, att jag vågade sofva för öppna dörrar»,
svarade faster. »Och dessutom ville jag hjälpa
Alfhild att kläda af sig.»
»Hvarför det?» frågade Alfhild, djupt förvånad.
Hon hade minsann icke fått någon hjälp att kläda
af sig, så långt hon kunde minnas tillbaka. Hvad
skulle det då nu tjäna till?
»Brudtärnorna skulle eljest ha hjälpt dig. Men
då ni nu stält till det så, att du inga brudtärnor
har — så–-»
»Men jag har ju inte häller brudklädningen på
mig nu», invände Alfhild. »Och den här gamla
vanliga klädningen behöfver jag väl ingen hjälp med.
Godnatt, söta faster! Väck mig för all del tidigt i
morgon, så att vi hinna till tåget.»
Hon kysste fastern flyktigt och sprang mycket
fort uppför trappan i mörkret. Sten följde efter och
hörde hur hon framstötte besynnerliga, kväfda ljud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
