Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och dessutom ständigt hade främmande. Men
statsrådet hade intet öra för sin hustrus klagomål
häröfver. Att ha ett eget sommarnöje, där man alt
emellanåt kunde ha små glada middagar, hade länge
varit hans dröm.
Stället kallades, i enlighet med traktens smak,
Mariehill efter statsrådinnan. Hufvudbyggnaden, som
beboddes af statsrådets familj, var i den vanliga,
osolida korthusstilen, med väggar som det blåste
tvärs igenom, tätt med fönster, många utsprång och
små verandor, litet prålig och utan symmetri i
proportionerna. Dess belägenhet var af tvifvelaktig
sundhet, då huset låg alldeles nere vid sjön och
ångbåtsbryggan, med ett högt, skogklädt berg bakom sig.
Men vackert och pittoreskt låg det och omgifningarna
voro mycket romantiska med dalar och höjder, vikar
och sund, mörk furuskog och kala granitberg.
Det lilla hus, som hofrättsrådet förhyrde af sin
svärfar, låg litet högre upp i backsluttningen och
hade fått det mer poetiska namnet Furubacken. Här
var det som dåvarande byråchefen hade slagit sig
ned den sommaren för 10 år sedan, då statsrådets
första gången hade bott vid Mariehill. Han hade
kommit dit för att i landtluft och ensamhet söka bot
för ett litet hjärtesår, förorsakadt af en uppslagen
förlofning. Sjukdomen var ej synnerligen allvarlig —
han hade förälskat sig i ett småleende, som var lika
blidt emot alla, och hon hade velat göra ett godt
parti — men så hade hon funnit honom tråkig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
